Praktiken blir sällan en anställning

2010-05-18

Övrigt |  

Trots att det är önskvärt att arbetsgivare som tar emot praktikanter ska ha ett anställningsbehov, visar statistik som Arbetsmarknaden har beställt att endast en av 20 blir kvar hos arbetsgivaren efter praktiken. Samtidigt konstaterar Riksrevisionen i en ny rapport att regeringens hårdsatsning på praktik saknar positiva sysselsättningseffekter vad gäller reguljära jobb.

Riksrevisionen har granskat den omfattande satsning på arbetspraktik som skulle mildra finanskrisens effekter. Man konstaterar att det saknas stöd för att åtgärden skulle ha bättre sysselsättningseffekter i form av reguljära jobb än andra arbetsmarknadspolitiska program. Man konstaterar också att olika mål för olika praktikinsatser tillsammans med bristen på registerinformation hos Arbetsförmedlingen om syftet med enskilda praktikperioder försvårar utvärderingarna.

I de generella målen för arbetspraktik anges dock att det är önskvärt att arbetsgivare som tar emot praktikanter har ett anställningsbehov.

Tidningen Arbetsmarknaden kan nu visa unik statistik över vad de som sedan 2006 har haft arbetspraktik hos större praktikanordnare gör i dag. Resultaten har aldrig efterfrågats av Arbetsförmedlingen. Av de 11000 praktikanterna som har varit hos arbetsgivare som har tagit emot minst 10 praktikanter sedan 2006 är 570 anställda hos sin praktikarbetsgivare i dag. Det motsvarar 5 procent, och om man lägger till dem som har en anställning hos någon annan arbetsgivare visar det sig att var femte praktikant är i arbete i dag.

Arbetsförmedlingen tar rutinmässigt fram statistik över samtliga program som visar resultat 90 dagar efter insatser. För närvarande visar den statistiken ungefär samma resultat som den ovan; var femte praktikant har ett jobb utan stöd tre månader senare. Jämfört med arbetsmarknadsutbildning är det resultatet ett par procentenheter lägre. Desto större är skillnaderna i resultat mellan praktik och nystartsjobb eller start av näringsverksamhet där fler än åtta av tio är i arbete efter 90 dagar.

En annan mätning från Arbetsförmedlingen som utreder jobbchanserna ett år efter respektive åtgärd visar sämre resultat för arbetspraktik. De senaste siffrorna avser 2008 och visar att en praktik endast har ökat jobbchanserna med fem procent jämfört med ingen programinsats alls.

Men att ta reda på i vilken grad praktik hos en specifik arbetsgivare leder till en anställning är oprioriterad kunskap. Arbetsförmedlingens analyschef Clas Olsson säger att man inte har haft några tankar på att ta fram sådan statistik, kunskapen skulle inte vara matnyttig eftersom väldigt många praktikanordnare endast tar emot en praktikant.

Därför har vi tagit fram statistik där endast praktikanordnade som tar emot många praktikanter finns med. Är inte det matnyttigt?

Ja, det kanske det skulle vara, men å andra sidan är ju inte alltid syftet att en praktik ska ge jobb, det kan ju även handla om att individen ska få chans att prova på ett jobb.

Men ni vet ju inte hur det går för dem uppdelat på respektive arbetsgivare.

Nej, det stämmer, och spontant kan jag säga att det skulle kunna vara bra att veta, säger Clas Olsson.

Att endast 5 procent av praktikanterna jobbar kvar hos samma arbetsgivare efter praktiken har inte Clas Olsson någon kommentar till, han har ingen uppfattning om vad som skulle vara ett rimligt utfall.

Med tanke på hur många praktikplatser Arbetsförmedlingen förväntas tillsätta i år (25000 i snitt per månad, dessutom 20000 Lyft-platser i månaden) väcks frågan om vilka kvalitetskrav man egentligen kan kosta på sig att ställa – går det att undvika undanträngningseffekter och har man råd att tacka nej till arbetsgivare som inte har något rekryteringsbehov?

Det är klart att det finns en avvägning mellan kvalitet och kvantitet, men var gränsen går är svårt att säga, säger Clas Olsson. På makronivå följer vi det via våra effektutvärderingar men hur det går till på den enskilda förmedlingen vet jag inte. Men jag tror att de är duktiga på att städa undan oseriösa arbetsgivare trots att man har ett beting, säger Clas Olsson.

Jonas Olofsson är förbundsekonom på Unionen med inriktning på arbetsmarknadsfrågor. Att endast 1 av 20 praktikanter blir kvar hos samma arbetsgivare efter praktiken är ett alldeles för svagt resultat, tycker han.

Visserligen har det varit väldigt svag efterfrågan på arbetsmarknaden ett tag men med tanke på att statistiken sträcker sig från 2006 så är det väldigt otillfredsställande, säger han.

Resultatet är en varningssignal som borde få Arbetsförmedlingen att se över hur man organiserar arbetspraktiken, menar Jonas Olofsson, inte minst med tanke på att det sällan är de svagaste grupperna som får praktik. Hans förslag är att Arbetsförmedlingen låter sig inspireras av utbildningssystemet, som upprättar kontrakt mellan skola och arbetsplats för lärlingar och den arbetsplatsförlagda utbildningen där det inte råder något tvivel om parternas ömsesidiga åtaganden.

Men det finns förmildrande omständigheter. Jonas Olofsson betonar att det är väldigt svårt att få fram praktikplatser överhuvudtaget, arbetsmarknadsläget är inte det bästa samtidigt som många aktörer slåss om arbetsgivarnas platser. Förutom Arbetsförmedlingen finns hela utbildningsväsendet med många arbetsplatsförlagda utbildningar och lärlingsplatser som ska fyllas.

– Att å ena sidan sträva efter maximal kvalitet kräver stora resurser från Arbetsförmedlingens sida i form av kontroll av arbetsgivare och handledarstöd för att backa upp såväl arbetsgivarna som praktikanterna. Å andra sidan har man ett beting från uppdragsgivaren och man är säkert medveten om att man inte kan ställa för stora krav om man ska nå upp till de volymer man eftersträvar, säger han.

Arbetsmarknadens egen körning visar att sedan den 1 januari 2006 har 173 arbetsgivare i Sverige tagit emot tio eller fler praktikanter från Arbetsförmedlingen. Göteborgs stad är en av dem som har tagit emot flest, 866 praktikanter sedan 2006. Av dem har 16 procent, eller 136 personer, en anställning hos någon arbetsgivare i dag, varav 5 procent (44 personer) är anställda hos praktikanordnaren.

Claes Henriksson är arbetsmarknadschef på stadskansliet i Göteborg och enligt honom tar staden emot praktikanter av två anledningar. Dels för att ge individerna arbetslivserfarenhet och möjlighet att komma ut i en arbetsgemenskap och få referenser. Dels handlar det om egennytta för arbetsgivaren, att knyta till sig arbetskraft för kommande generationsväxlingar. I Göteborg pågår för närvarande ett utvecklingsarbete som syftar till att förbättra mottagandet av praktikanter, bland annat har man anställt handledare.

– Vi vill öka statusen på kommunen som arbetsplats samtidigt som vi vill vara en bra praktikarbetsplats, säger Claes Henriksson.

Statistiken visar att bäst har det gått för de 85 praktikanter som har haft sin praktik på non profit-organisationen Communicare som enbart jobbar med ungdomar i utanförskap. 82 procent, det vill säga 70 personer av 85, har i dag en anställning hos någon arbetsgivare.

Communicare bildades 1996 efter att ha startat som ett ungdomsprojekt på arbetsförmedlingen i Karlstad. I dag har man verksamhet i 26 kommuner i Mellansverige.

Markus Hjalmarsson är verksamhetschef på Comminicare och han är inte förvånad över de goda resultaten.

– Vi har tagit emot drygt 5000 ungdomar i utanförskap sedan 1996 och 75 procent av dem har gått vidare till egenförsörjning. Våra värderingar och arbetssätt utgår från ungdomarnas egen drivkraft och vi tror på den enskilda individen, säger Markus Hjalmarsson.

För praktikanterna på Myrorna har det gått sämre, om man ser till hur många av deras 100 praktikanter sedan 2006 som har en anställning över huvud taget i dag. Paulina Hellebuyck som sitter i Myrornas ledningsgrupp beklagar att ingen av deras före detta praktikanter har något jobb, inte heller hos Myrorna.

Att ingen jobbar på Myrorna är inte förvånande då vi i stort sett aldrig erbjuder anställning hos oss efter praktik. Vårt uppdrag från Frälsningsarmén handlar om att erbjuda stöd, och en väg in på arbetsmarknaden för människor som av olika skäl inte har sysselsättning. Vi bedömer enbart om de vi tar emot har förutsättningar att utvecklas hos oss, inte om de är lämpliga att anställas. Men att ingen har en reguljär anställning i dag är givetvis jättetråkigt, säger Paulina Hellebuyck.

Ansvarig utgivare: